Alkoholparadoxen
Människor är en förunderlig sort. När de vill knyta intima kontakter med andra människor av det motsatta könet är det mycket lättare för dem om de har alkohol i kroppen, för då är det inte riktigt sig själva längre. Eller rättare sagt, med alkohol i kroppen blir de sig själva så till mycket att de inte längre är sig själva.
Ej heller kan man påstå att de är någon helt annan människa, men strunt i det.
Dagen efter hjälper alkoholen inte lägre människorna på traven, utan människorna är sig själva igen - förutom eventuell huvudvärk och minnesförlust förstås, fast vem kan inte vara lite glömsk... Därför är deras beteende inte riktigt detsamma som kvällen innan när alkoholen pratade åt dem, varför det är två människor som aldrig träffat varandra förut, två främlingar helt enkelt, som vaknar upp bredvid varandra.
Av denna anledning måste en del av kontaktprocessen
nästan börja om, men paradoxalt nog så är det lättare än om människohanen och
människohonan inte alls träffats innan, vilket de på sätt och vis inte har...
I alla fall är det paradoxalt att en människa ofta måste bli någon annan för att få vissa djupgående kontakter med en annan människa.
Om en människa mot all förmodan skulle försöka få till samma typ av kontaktprocess utan alkohol på en plats i samhället där sådana kontakter med andra människor inte är accepterade, betraktas denne som sjuk och farlig. Exempel är om någon försöker sig på en så kallad "raggning" i kyrkan eller på biblioteket, då är det fara och färde för "offret", för så gör man ju inte. Nej, fy skäms, det är bara på vissa utvalda platser samtidigt som man har förändrats av alkohol som det är till tillåtet och möjligt att ta kontakt med andra människor, trots att människan i fråga inte ens är sig själv då.
|
|
LÄNKSAMLINGEN