En vanlig sommardag i mitt liv
Klockan halv tre brukar fåglarna vakna. De små liven sätter sig
i träden utanför sovrumsfönstret och kvittrar de mest omusikaliska stycken.
I flera timmar pågår tortyren likt en rockkonsert med för hög volym.
Klockan fyra vaknar myggen. Att dessa envetna små vampyrer med förkärlek att
flyga så nära ens öron det bara någonsin går ska vara så morgonpigga.
Det tar ofta en längre tid av intensivt dansande och klappande i händerna för att
kunna tysta dessa irriterande små väsen.
Ungefär klockan sex är det dags för den första och förhoppningsvis enda getingen
att leta sig in genom fönsterspringan. Under den närmaste timmen bjuds det
följaktligen på tjurfäktningsimitationer av världsklass mot fönstret, förutsatt
att jag med fara för mitt liv och min lem inte jagat ut den innan dess. Vad skulle
getinguslingen in i den trånga mörka fönsterspringan för? Den verkar ändå ha som
högsta önskan att flyga omkring utomhus någonstans uppe i det blå.
Vid 8-9 tiden brukar diverse andra oljud uppkomma. Är det inte grannens ungar
som rusat ut och ställt sig i en halvcirkel nedanför sovrumsfönstret och börjat
vråla är det annat folk och få som skäller och spelar! När klockan blivit omkring
11 och hoppet om lite sömn för länge sedan försvunnit från mitt tunga huvud tvingas
jag gå upp.
Om jag mot allt sunt förnuft och med risk för hälsan måste upp "mitt i natten",
exempelvis klockan 7, har rummet blivit fruktansvärt kallt. Detta gör att det blir
en fasansfull kontrast mot min säng. Denna impulsiva möbel tycks ibland lägga
ned sin själ i att jäklas med mig. Ungefär när jag fått ut den sista getingen -
och väckarklockan piper på det där monotona trista vardagliga sättet som bara min
väckarklocka kan - då ser sängen till att vara lagom varm och mjuk och skön.
Fast när den plågsamma dagen äntligen går mot sitt slut och jag ska försöka att
sova igen, då är sängen hård och knölig förstås. Och alldeles för varm.
|
LÄNKSAMLINGEN