Krönikor och kåserier

Berättelser  Limerickar  Krönikor  Filmrecensioner  Roliga Dikter  Sorgligt  Sagor  Övrigt

Vad är humor?

Själva definitionen av humor är att humor är det som vi skrattar åt och/eller finner roligt/komiskt.

Olika typer av humor

Humorn kan delas in i objektiva skillnader och subjektiva skillnader.

Rent objektivt finns det två typer av humor, verbal och fysisk humor. Rowan Atkinsons figur Mr Bean är ett bra exempel på fysisk humor. Mr Bean säger nästan ingenting hörbart, men gör mycket roliga saker. Detsamma gäller Micke Dubois figur "Den elaka Polisen", Benny Hills "jaktscener", och Gösta Ekman i "Papphammar på rullskridskor". Den fysiska humorn kallas ofta för bananskalshumor. I den verbala humorn märks Rowan Atkinsons lite äldre figur, Black Adder, på svenska översatt till Svarte Ormen. Denna humor går oftare ut på vad som sägs, än det som huvudpersonen gör. Detsamma gäller humor med ordvitsar och ordlekar, liksom roliga historier och ståuppkomik.

Rent subjektivt kan humorn delas in i allsköns ämnen, uppfattningar och kategorier som satir, parodi, imitation, elakheter, ironi, svart humor och politisk humor etc. Dessa kan sedan kombineras i allsköns varianter med varandra och fysisk humor. När Galenskaparna och After Shave på 90-talet imiterade Bert Karlsson och Ian Wachtmeister blev det både lyteskomik (här i form av fysisk humor via utseende/klädsel) och humor som var politisk satir, verbal, elak, och förstås imiterande. När Papphammar skulle presentera vädret blev det både fysisk och verbal humor, han både ritade och sade fel.

Vad blir roligt?

Tre saker som skapar humor är kontraster, överraskningar och överdrifter. Har man hört ett skämt många gånger förut överraskar det inte och är därmed inte så kul. Detsamma gäller om man förutsäger en vurpa eller en one-liner, en replik. Ska man t ex imitera eller parodiera någon så bör man lagom överdriva det karaktäristiska hos denne - verbalt och/eller fysiskt. Det kan vara Göran Perssons andetag eller Carl Bildts dialekt, Bert Karlssons gristryne eller Ingvar Carlssons fotliknande ansikte. När det gäller kontraster så är John Cleese i Monte Pythons sketch "Departementet för löjliga gångarter" ett bra exempel. Kontrasten är total mellan hans överkropp, som är en typisk stel brittisk byråkrat, och hans ben, som visar upp de mest löjliga gångstilar. Hade hela hans kropp betett sig löjligt hade det inte blivit bra humor eftersom det då både hade varit för överdrivet och helt utan överraskande kontraster.