Jag slog ihjäl henne med en hammare
Jag lovar att rubriken ovan är alldeles sann. Och att du antagligen
kommer att tycka som jag om du läser hela detta verklighetsbaserade käseri.
Det var förra sommaren som jag kom i bråk. Jag hade tydligen blockerat vägen för en någon som ville fram och ha stället för sig själv. Låt oss kalla henne för Lisa. Hon var relativt stor och vägrade ge sig. Inga argument eller övertalningsförsök hjälpte. Så när det sunda förnuftet tydligen inte räckte sträckte hon på sig och bjöd upp till kamp. Situationen var hotfull och jag kände mig pressad att handla i självförsvar. Innan jag själv hann bli angripen slog jag därför ihjäl henne med en hammare. Jag slog tills hon bara var en blöt fläck.
Det låter hemskt, men jag tyckte faktiskt att det kändes bra att göra så. Ingen tvekan, ingen ånger, bara skoningslöst rättmätigt våld. Inte några samvetskval alls efteråt. Och det tycker jag inte att jag ska ha heller. Sådana här livsformer, om jag får kalla henne för det, finns det många av, så det blir ingen större skillnad om man slår ihjäl en av dem.
Den som påstår att hennes anhöriga blir ledsna och kommer att sakna henne har jag svårt att förstå. Är man anhörig till Lisa tror jag inte att man är tillräckligt högtstående och utvecklad för att kunna känna så avancerade känslor som sorg och saknad. Och någon begravning blir det förstås inte. Lisas lik får helt enkelt ligga och ruttna och tyna bort. Det blir nog bäst så.
Inte heller de människor som var i närheten när det skedde brydde sig om att jag brutalt dödade Lisa. Det kan jag förstå. Sådana som hon verkar ju mest springa omkring utan att göra så mycket konkret nytta. Fast det kan ju vara svårt att veta exakt vad som rörde sig i hennes dumma lilla huvud innan jag skoningslöst krossade det. Men det var säkert inga stora visioner eller viktiga saker. Frågan är snarast om det var något alls, och om det någonsin har funnits en enda vettig tanke där.
Naturligtvis kommer inte polisen att bli inblandad. De bryr sig inte når sådana som Lisa blir ihjälslagna. Skulle de mottaga någon form av polisanmälan skulle de antagligen skratta och välja att inte starta någon förundersökning. Lagen ger nämligen inte mycket till utrymme att döma folk som rättvist bankar ihjäl sådana som värdelösa lilla Lisa.
Förklaringen är att Lisa var en vanlig skogsmyra. Och budskapet är att verkligen läsa hela texten innan du dömer den som skrivit den eller den
som texten handlar om.
|
LÄNKSAMLINGEN