Redskapsgympa måste vara frivilligt
Alla kommer vi väl ihåg redskapsgymnastiken i grundskolan. Jag och säkert många med mig som saknade allt intresse och talang för sådant minns det med fasa. Andra har kanske haft turen att glömma eländet (lyllosar).
Alla dessa farliga och meningslösa övningar, exempelvis trampolin. Efter några enkla hopp i början blev det snart dags att försöka göra en volt så man riskerade att landa fel nacken/ryggen eller varför inte bredvid madrassen. Men det mest meningslösa är ändå räck. Varför ska man sno runt en ribba? Ni har väl sett vilka enorma armmuskler de som tävlar i romerska ringar har. Har ni någonsin sett den muskelmassan på en högstadieelev? Tänkte väl det. Hur många kan egentligen orka träna med detta redskap.
Hoppa bock är en klassisk mardröm (dock klart lättare än baklängesvolter och flickflack etc). Hur svårt är det att förstå att de flesta människor senare i livet aldrig någonsin kommer att med särade ben hoppa/flyga fram med skrevet först mot något stort, högt och hårt som ska passeras? Särskilt när det går att gå runt hindret. Och att det här att gå på bom högt ovan mark. Ja, det är bra att ha tränat balansen, men se till att bommen är så nära marken som möjligt. Somliga är höjdrädda eller bara allmänt rädda för att tappa balansen från höga höjder. Ute i verkligheten kan det ju räcka med en vanlig trottoarkant för att träna balansen. Annars går det bra med en vanlig balansplatta.
Men någon nytta har man väl även av redskapsgymnastik, undrar vän av ordning. Ja antagligen, men det finns alltid alternativa övningar som ger samma effekt. Och tro mig, det är bättre att ta en joggingtur eller spela någon bollsport om man föredrar det, än att som jag fick göra på redskapsgymnastiken - gå från station till station och frysa och ha jättetrist och känna mig klumpig och oduglig. Om ett barn verkligen inte vågar och absolut inte kan, då blir barnet förstås overksamt. Och vilken normal fysisk aktivitet är inte bättre än ingenting? Särskilt nuförtiden när det stora stillasittandet breder ut sig bland befolkningen.
Stackars de barn som har en överpräktig auktoritär idrottslärare, som alltid haft lätt för all svår idrott och som därför saknar insikt om hur det kan vara, och som tror sig kunna övertyga (läs tvinga) ungarna genomföra övningarna. Frivillighet är ett krav för att alla ska få nytta av varje idrottslektion. Somliga saker kan faktiskt inte alla lära sig.
Se klippen högst upp i högermenyn om ni inte tror mig.
|
LÄNKSAMLINGEN