Fruktade fobier
Farbror Torsten har förstås samlat på sig en hel hög med fobier genom åren. Psyket hos en individ som
Farbror är lika galet som tokigt, lika oroligt som ängsligt, lika fobiskt som... som fobiskt.
Stupidifobi. Dumhet är Farbror Torsten rädd för att råka ut för. Eftersom det finns många korkade människor i världen blir Torsten rädd väldigt ofta.
Antirasistfobi. Farbror Torsten är även lite rädd för folk som skriker "rasist" åt alla som inte håller med dem.
Pogonofobi. Rädsla för skägg.
Det är därför som Farbror Torsten skrämmer sig halvt fördärvad varje gång har ser sig i spegeln. En sorts
catoptrofobi med andra ord.
Dysmorfofobi. Det här är egentligen rädsla för inbillad fulhet, men i Farbror Torstens fall är den inte inbillad. Fulheten alltså.
Logofobi. Det finns inga ord som kan beskriva författaren Farbror Torstens rädsla för ord.
Homo sapiensfobi. Farbror Torsten är rädd för människor. Det är en livsform han inte alls förstår sig på.
Caligynefobi. Rädsla för vackra kvinnor. Inte bara för att de är människor, utan även för att Farbror Torsten kommer att göra bort sig
extra mycket i deras närhet.
Fobofobi. Sist men inte minst har Farbror Torsten fobi för att få fobier. Han är helt enkelt livrädd för att
bli livrädd för saker. Livräddheten är nämligen något som skrämmer honom.
- Min ängslighet gör mig lätt orolig, som Farbror Torsten brukar säga med darrande stämma.
En ful dag kanske Farbror Torsten vaknar upp med panfobi, rädsla för allt.
|
